This is who i am.

Inlägg publicerade under kategorin Tankar å funderingar

Av Angelika - Onsdag 9 jan 21:46

Lägg inte din energi på det du inte kan påverka.. stanna upp i nuet.. här och nu! Vad som kommer ske i framtiden är det ingen som vet. Det öppnas nya dörrar och gamla stängs. Det kan gå åt skogen men samtidigt kan de bli något bra.

Allting sker av en mening 


Jag fick ett bra tips av en nära vän att skriva dagbok, av en helt annan anledning. Det tar jag till mej och ska införskaffa en. De här med blogg på nätet blir ju liksom så offentligt. En dagbok  där jag kan skriva ner mina absolut privata tankar. Jag ha nog inte skrivit dagbok sen tonåren. De är bra och kunna ventilera sej.. ingen kan döma en och ingen annan än jag själv kan läsa den. 


Här hemma ligger förkylningarna kvar i kroppen.. de är inte klokt va de håller i sej. Tycker att de borde ge med sej nån gång. Torrhosta, tät i andningen, snorig. Men man ska inte klaga! De finns de som har de värre. Vi är åter i vardagen. De känns skönt på ett sätt. Jag är trött som vanligt, behöver, fast jag inte ska sova en stund på förmiddan.. somnar tyvärr för sent och så bli de en ond cirkel. Sover jag inte en stund är jag svintrött på eftermiddan. Så jag vet inte va som är bättre.

ANNONS
Av Angelika - 15 oktober 2014 21:53

När man precis börjat landa i sej själv, börja komma igång med motivationen så känner man sakta hur allt rinner av en.. ensam stå man där i hösten när löven faller. Kylan kommer smygandes, snart kommer snön. Julen närmar sej med allt vad de innebär.. stress.. även om julen är en fin tid med familjen så är stressen tyvärr en del som finns med. Man ska hinna med familjen, jobb, träningar å allt stök som finns å behövs i hemmet. Någon fyller år, de ska uppvaktas. Människor i ens närhet behöver hjälp, man vill va snäll å ställa upp.. finnas där.
Vardagarna går å vi med den.. när man funderar å känner den påtagliga stressen över allt runtomkring en så behöver man en stunds avkoppling.
De är i allafall jag dålig på.

Förra året när jag fyllde år fick jag i present spa å en hotellövernattning på Hallsta.. dagen efter åkte vi till Ö-vik å såg en hockey match. De behövdes verklien mitt i pluggandet, läste två kurser samtidigt, jobbade vid sidan om å jägarexamen på de. Nu jobba jag men ha en helt annan stress. Å just nu drömmer jag mej bort till faktiskt mitt livs bästa födelsedagspresent jag fick för ett år sen. De gå inte mäta saker mot upplevelser! Särskilt inte när man behöver de som mest. Å just nu skulle verklien en övernattning med min älskade man, lite spa å hotellfrukost inte sitta helt fel.. när man behöver de som mest.

ANNONS
Av Angelika - 9 juli 2014 23:09

Jag sitter här i godan ro å läser på facebook.. jag bläddrar neråt när jag få se en artikel om ett barn som ha blivit lämnad i bilen! En 1:åring som sitter i sin bilbarnstol, bilen är låst å inga föräldrar i siktet.. jag bli så förbannad på föräldrar som inte verkar ha ett skvatt innanför pannbenet att dom lämnar sina barn på detta sätt! Pröva sätt er i bilen själv få ni känna på lidandet!! Dessa föräldrar verkade inte förstå varför polisen krossade rutorna.. nu finns de verklien inge ursäkter.. om de är människor från ett annat land borde dom väl få information om de här.. om dom inte förstår själv. Jag tar alltid med mina barn när jag ska in å handla, även om de bara är en liten sak som ta nån minut bara. Å de här gäller även hundar.. nää jag kan för i min värld inte förstå va som är så svårt å förstå!? Jag ha faktiskt testat.. å jag va helt själv i bilen.. sitta i bilen, varken ha veva ner rutan eller öppnat en dörr. Å då va de ändå inte stekheta solen ute, lite skugga när molnen skymde solen. Jag fick panik efter några minuter å va tvungen å öppna bildörren å sticka ut huvve för å få luft. Tänk er då barn eller hundar som inte kan öppna bildörren. Jag delar samma inlägg.. vilket jag säkert tror många redan ha läst.. men ha ni inte läst.. så gör de!


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19197443.ab


"Extra känsliga"

Enligt Bernt Alm som arbetar som barnhälsoöverläkare vid Region Halland riskerar barn som lämnas i varma bilar att drabbas av både värmeslag och hjärnsvullnad.

– Hjärnan börjar svälla och till slut har den svällt så mycket att det inte kommer något blod och det är det som dödar. Vätskebrist är ju förstås också ett problem, men det är inte det man dör av, säger han.

Att en barnkropp är mer värmekänslig än en fullvuxen människa gör också att situationen snabbt blir mer kritisk.

– De har större hjärna i förhållande till sin kropp vilket gör dem extra känsliga. De är sämre på att göra sig av med vätska än en vuxen, säger Bernt Alm.

Den som upptäcker ett barn som sitter instängd i en varm bil bör därför agera skyndsamt.

– Man får låta sig ledas av det sunda förnuftet och försöka lokalisera föräldrarna. Om det verkar allvarligt är det bara att slå sönder rutan så barnet får luft och kanske ringa en ambulans, säger Bernt Alm.


Källa: http://www.expressen.se/kvallsposten/varm-bil-dodsfalla-for-barn-hjarnan-svaller/

Av Angelika - 30 november 2013 09:45

De händer för mycke just nu... alldeles fööööör mycke! Jag ska medge att jag är lite orolig när/OM allt de här är över. Jag är helt fucked up i mitt huvve.. stress är bara förnamnet. Vart ska jag börja!? Vad ska jag börja med!?

Allt började så bra, allt flöt på å när jag fick ett telefonsamtal så blev de alldeles för bra för å va sant! Man gick å väntade på ett bakslag.. å svisch så kom de som ett brev på posten. Avtalet skulle ändras å därmed kunde vi inte få månadslön.. så egenklien skulle vi gå på timlön från å med den dagen chefen ringde.. 1 vecka innan löning!!!? Men sagt å gjort så fick jag lov å välja månadslön året ut, jag va liksom tvungen eftersom jag hade skrivit på ägarbytespapperen på bilen, så jag skulle alltså få ut dubbel lön. Jag va tvungen å göra de så jag kunde betala bilen. Hade de inte vart för bilköpet så hade jag också valt att börja som timavlönad. MEN eftersom jag inte fick ihop så många timmar i Oktober å dessutom både tackade nej till jobb å inte ansträngde mej så mycke för å jobba eftersom jag ändå skulle få månadslön i November så kunde jag inte välja å börja på timmar. Då skulle jag bara få lön för 81,5 timmar.. de skulle inte funka eftersom vi bytte bil. Så de fanns inte så mycke å välja mellan. Å dessutom så blir jag utan lön i Januari. Jag kontaktade i allafall facket för de här va inte ok!! Inte nånstans.. hur de här hela slutar ska bli intressant å se. När jag dessutom pratade med löner å hon i förbifarten nämnde min tjänstgöringsgrad som ligger på 64,15%! Hallåååå vart är våran 70,6% tjänst som vi dessutom blev lovad!? Allt de här gör att man bara tappar suget! Jag ligger efter med skolan så de bara skriker om de. Hur f a n ska jag hinna med å bli klar! Jag stressar över de så inni bombem. Å ekonomin är åt h e l v e t e! Jag fick typ ingenting över efter jag hade betala ursäkta uttrycket biljäfeln! Så vi fick lov å skjuta upp typ alla räkningar.. Johan fick piss å ingeting i lön den här månaden å de lär bli ännu sämre av de nu i December.. jag blir så trött på allt! Varför kan de aldrig få gå bra? Vad ha vi gjort för ont? Jag vet att de finns dom som har de såååååå mycke värre än oss, å jag önskar verklien jag kunde hjälpa barnen i Syrien.. hade jag haft råd så hade jag lätt börja skicka iväg lite. Men nu måste jag faktiskt tänka på våra småtroll.. att dom ska få de bra! Å jag ljuger inte när jag säger att vi ha nog inte många kronor kvar för å kunna köpa mat för resten av månaden. Mitt hår är som sandpapper och jag tappar hår så jag börja fundera snart om jag ha nåt kvar snart.. de om något vet jag att man kan göra av stress. Min hy är torr, jag är konstant trött, ont i huvudet, rygg å nacke jaa you name It.


Men ändå försöker man hålla humöret uppe för barnen. Hade jag inte haft våra barn å min älskade karl så är jag rädd att jag hade klappa ihop för länge sen. Nu går man på sparenergi å hoppas allt de här är över snart. Jag försöker se positivt till de hela ändå. Skolan är klar i Februari.. jag SKA klara av de här, de är inte så länge kvar nu! Jägarexamen är klar i Maj. Ekonomin då? Jamen i värsta fall hamnar man hos kronofogden (de är ingen strävan!!) men va gör de egenklien? Himlen ramlar inte ner för de! De kommer lösa sej! I slutändan så gör de alltid de.. de här ha vi vart med om förut, typ nästan varje månad! Visst vi kommer inte kunna ge barnen allt vi vill ge dom den närmsta tiden.. men vi finns för dom å kan i allafall å kan ge dom mat så dom bli mätt. De är liksom de som är viktigast! 

 

Jag skriver inte det här nu för att jag vill att folk ska tycka synd om oss. De här är våran verklighet för oss nu. Å är de nån som tycker jag är löjlig så få dom väl tycka de. Jag bryr mej inte!! Att de ska vara sån tabu å prata om att man ha dåligt ställt eller att de går dåligt för en. Vi har aldrig vart rädd för att säga att vi inte har råd, å vi säger de inte heller för att folk ska just tycka synd om oss.. utan för att de är så de är! 

 

Men lite positiva inlägg nu då! De kan jag också bjuda på. Vi ha fått tagit över huset i Forsmo nu.. nyckeln hänger i nyckelskåpet å idag körs dom första grejerna dit. De känns så ofattbart att vi äntligen ska flytta! Vi kommer få de så stort. Å de bli ju toppen till jul eftersom både mamma, pappa å lillasyster med familj ska komma ner. Liiiiite trångt kommer de ändå bli haha. Eftersom vi inte haft råd å bygga upp en hundgård så ska vi ha hundarna inne.. både pappa å lillasyrran kommer ner med varsin hund. Så 5 hundar inne + 4 barn å 6 vuxna. Å så kommer ju Johans familj på julafton.. 5 personer till. Haha de bli kul! 

 

Jaa de va vad jag hade på hjärtat för den här gången.. på återseende!

Av Angelika - 7 oktober 2012 20:25

Min lilla pojk är 11 dagar idag.. å jag kan inte förstå varför jag få den här ångesten. Jag sitter å tänker tillbaka på den dag han föddes.. hur underbart de ändå va å få ligga där när allt va klart å få ha han i famnen. Jag hade samma känsla med Vincent.. en lite ångest över att inte va gravid längre, nu är min lilla bebis ute å han ska liksom bli en del av familjen. Han bli större för varje dag som går, han gör framsteg.. inte för att jag inte kommer glädjas över de.. men de känns liksom lite jobbigt över å se han bli 1 dag äldre för varje dag. Va beror de på? Jag skulle tro att de inte är så många som skulle skriva ut att dom både tänker å känner såhär.. men jag tycker inte de är nå konstigt.. de hör väl lite till.. man är gravid 9 månader för å sen helt plötsligt 1 dag ha en liten bebis.. de är väl kanske svaret på min fråga. Jag älskar mina 2 pojkar över hela mitt hjärta å jag skulle aldrig låta nåt eller nån göra dom någe ont på nåt vis! 


Imorrn ska Vincent få fara på förskolan.. han ha nu vart hemma 3 veckor så vi tycker att de är dags å fara dit så han inte tappar för mycke av rutinerna å allt som hör till. Sen få vi väl se om han kommer få va där 15 timmar.. på Tisdag bli de bvc med den mindre sonen, å sen sjukhuset. Hur de kommer gå där få vi se.

Av Angelika - 21 september 2012 09:48

Imorse vaknade jag först i familjen.. Vincent hade kommit in till oss tidigt imorse å lagt sej brevid sin pappa. När jag vaknade låg jag å kika på mina underbart fina grabbar som låg å sov så sött <3 Sikken otrolig kärlek, mitt hjärta blev alldeles varmt å jag kände bara vilken otrolig tur att jag har dom i mitt liv å alla bekymmer som vi har just nu försvann för en liten stund. Jag har min familj, mina 2 älskar grabbar, tak över huvudet å kan äta mej mätt varje dag.. vad mer behöver man då!? Å snart kommer en ny liten familjemedlem till våran lilla familj.

Klådan gör att jag fortfarande inte får sova ordentligt på natten.. men den är betydligt mindre nu, fast inatt va de väldans jobbigt en sväng. Men jag ska prova ta mina Tavegyl å Lergigan ikväll å se om de bli bättre. Nackdelen är att Johans ska va på slakteriet imorrn bitti så jag lär va rätt trött. Men de gå bra, jag få sova sen när han ha kommer hem. Ont i magen ha jag haft hela veckan också.. lite lätt sådär mensvärk kanske man kan säga. Men de är absolut inget som stör mej.. tvärtom. Å på Söndag kommer min älskade mamma ner! Vi ha sån tur som ha människor runt om oss som ställer upp! Vi ha vänner som erbjuder sej å ta Vincent å skjutsa in oss på BB när de är dags.. å ni ska veta att de är så otroligt skönt å veta att de finns lite olika alternativ ifall de sätter igång tidigare. All kärlek till er kan jag bara säga!! <3

Nu må jag dra på mej nå kläder å bege mej ut med hunden.. så ha en trevlig helg på er gott folk!


Av Angelika - 14 april 2011 21:14

Mina tankar idag har gått till ett bekanta par som för nån dag sen förlorade sin dotter. Hon blev 1 år å 9 månader. Jah sörjer med dom å skickar mina varmaste tankar å kramar. Så otroligt orättvist livet kan va! Min kära lillasyster skrev så fint i sin logg på facebook idag..


"Livet är allt bra orättvist ibland. Man ska verkligen ta tillvara på det man har, och inte det man kunde ha fått. Älska dina nära och kära här och nu, inte imorgon, för då kan det vara försent. Fånga dagen och lev den idag. Tala alltid om för de dina att du älskar dem, en kram, en blick, ett ord.. Livet är alldeles för kort..."


De är så sant. Ikväll när jah la Vincent kunde jah knappt slita mej ifrån han.. jah bara satt å titta på han när han hade somnat.. annars bruka jah gå ut från rummet direkt han ha somnat.. men nu ville jah knappt gå därifrån. Jah satt å tänkte hela tiden på de som hände med deras dotter. De värkte i hjärtat å gråten va nära! Att man ska tillvara på de man har, älska sina nära å kära, visa att man bryr sej. För man vet aldrig va som händer i morgon!

Av Angelika - 7 mars 2011 15:30

Just nu känner jah mej verklien ensamast i hela världen.. även fast jah ändå vet att jah är inte de. Finns dom som ha de så mycke värre! Å ibland fundera jah alldeles för mycke. Skulle va bra om man kunde ta itu med de man fundera å kanske reda ut de iställe för å tänka en massa å dra egna slutsater. Men just i de här fallet känns de som ingen mening. Men ändå bli jah jättelessen! Känns som man inte räknas.. men som sagt de är väl mina egna slutsatser. Ibland önska jah man kunde skriva rätt ut va de är man vill ha sagt.. men jah vill gärna inte göra de för en del grejer är faktiskt lite privat.. å va jah väljer å skriva i min blogg är min ensak. En del vill va mer öppen medans andra som jah inte vill skriva ut hela ens privatliv eller va man nu ska säga. En annan grej som gör mej nere för tillfället är att jah sakna min mamma, pappa, syskon å syskonbarn. Pappa kommer jah få träffa på Vindelälvsdraget men mamma kommer va i Vilhelmina å passa mina syskonbarn. Resten då!? Jah är världens sämsta syster å moster/faster som aldrig hör av mej!

Over and out..

Presentation

Kategorier

Fråga mig

5 besvarade frågor

Bloggar å läsa

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Arkiv

Sök i bloggen

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Följ bloggen

Följ This is who i am. med Blogkeen
Följ This is who i am. med Bloglovin'

...


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se