Efter regn kommer solsken sägs de ju.. ungefär så känns de nu! September ha vart en sjukt tuff månad.. de ha hänt lite mycke, inget som jag vill gå in djupare på här. Men jag känner att jag accepterar å bearbetar så nu vill jag göra en ändring i mitt liv! Dra ner på sockret, sluta småäta å börja träna. Efter 2 dagars kalas i helgen med både de ena å de andra onyttigt skit så tog jag å Paulina en kvällspromenad på Lördagskvällen. Igår va vi upp till Mia å Patrik å hälsa på, då bestämde vi oss för å träna senare på kvällen. De blev gjort så nu sitter jag här med världens träningsvärk.. så de känns ju att man lever i allafall. De bli en repris på Onsdag också! Häääär ska de bli en ändring! För typ 357:e gången.

Om de är nåt jag ha lärt mej så är de att lyssna på min älskade man (till slut i allafall) När man mata på i sin vanliga takt å lyssna på sej själv inte finns i huvve är de bra när man ha nån som finns där å kan sätta ner foten å säga va man egenklien ska göra.. vila å ta hand om sej själv. Ha precis kommit hem efter ha inhandla middagen för ikväll å kalasbestyren å lagt födelsedagsbarnet för sin lunchvila så bänka jag ner mej efter faktiskt fått lov å ta medicinen framför "Hem till gården" Jag ha inte ens orkat plocka upp varorna.. å de är inte de enda jag skulle behöva göra.. men va gör man när orken inte finns där !? De få väl bli som de bli.. städat eller ostädat så bli de kalas imorrn.

De skulle inte bli såhär! Ovisshet är en väldigt jobbig känsla.. när man inte vet, när dom inte gör något.. man måste gå å ha de såhär i veckor för att inte dom vill göra något. Jag ha alldeles för mycket tankar och funderingar inom mej! Jag måste skriva nånstans för att få ut de! Jag vet att de kommer bli bättre, tids nog. De lär inte dröja sååå länge.. men i dagsläget så känns den korta tiden som en evighet.