This is who i am.

Senaste inläggen

Av Angelika - 29 december 2014 22:11

Okeej nu måste jag ju rätta mitt förra inlägg! Dagen började såklart hur bra som helst med ett efterlängtat samtal. Vi blev väckt (Jå där hör ni, mamman å pappan somna om medans barnen lekte så snällt) kl.9 ringde telefonen.. jag såg att de va min lillasysters man så jag kände på mej va de handla om innan jag svara.
-Grattis moster säger han!! Imorse, närmare bestämt 08:31 anlände de ännu ett gossebarn till världen med sina 3605 g å 50 cm. Fick en bild på han också å jag måste ju säga att man är ju världens stoltaste moster nu. Såååå söt man få va <3 Så nu är man moster/faster till 12 härliga syskonbarn.

Grattis till min älskade lillasyster, hennes man å gossens syskon.

Av Angelika - 29 december 2014 14:14

Idag är en sån där dålig dag.. de bara kommer tvärt. På morgonen när man vaknar å kliver är allt så bra.. ungarna är på bra humör å man känner sej någorlunda pigg. Sen bara tvärvänder de, som om nån dra undan mattan man står på. Å så bli jag toktrött! Jag å Vide käka lunch.. sen ville han vila i mammas å pappas säng.. så nu ligger jag brevid en sovandes kille.. å man bli ju inte mindre trött av att höra hans småsnarkande å djupa andetag. Men inte ha jag nån ro till å blunda. Jag känner mej så otroligt rastlös samtidigt som jag inte orkar göra nånting. Energin finns liksom inte där. Igår va de helt tvärtom.. jag va pigg å orkade göra hur mycke som helst. Jag bli så otroligt less på må såhär! För de här är inte jag. Men de är väl så.. tids nog så kommer tiden ikapp en å bägaren rinner över. Då är de bara en sak som finns att göra.. ta itu med problemet å sikta framåt.

Av Angelika - 24 december 2014 22:52

Ha ni hört talas om julstress? De måste ni bara ha gjort. Inombords känner jag mej som ett nervvrak efter den här dagen. Allt ska va perfekt, de ska städas, skinkan ska griljeras, gröten ska kokas, julklapparna ska slås in å man ska ha mat i mängder så man nästan måste ställa ner de på golvet för å få plats. Å man få äta julmat 2 veckor efter. Varför gör man allt de här då!? De är ju såhär vi iallafall är uppvuxen. Med allt de här! Men som barn känner man inte den stressen som föräldrarna gör. Man vill att allt ska va perfekt.. för barnen. Man vill att dom ska få ta del av samma upplevelser som man själv hade. Man går å lägger sej kvällen innan jul med den där förväntningen att imorrn kommer jultomten. Kliver upp på morgonen å få öppna julens första julklapp. För att sen få besök av jultomten som kommer med paket. Klart att barnen ska få uppleva allt de där. I dagsläget så tycker jag ändå att dagen ha gått bra. Tills de skulle börjas med middagen. Gaaah va jag kände att de bara blev kaos i huvve å i mitt inre. Sen va jag som en jojo hela kvällen.. låg ena stunden för att sen åka längst upp å känna att de va bra. Men under hela kvällen ha jag absolut inte kunnat slappna av en hel sekund.

Våran jul började med tomtegröt till frukost som min älskade karl hade stått å koka kl.02 på natten ? Sen fick pojkarna såklart öppna sina paket.. varsin snow dragon kickspark.. typ en sparkcykel fast med skidor. Så efter frukosten tog vi på oss ytterkläderna å gick ut. Pojkarna rejsade runt, Vincent i allafall medans vi skotta lite grann. Sen va de dags för säsongens allra första slädtur! Så himla underbart å befriande de är å stå bakom släden, hundarna jobbar på å gör det de dom tycker är roligt, känna farten å snön som knarrar under medarna. Då mår jag bra! De här är min terapi.. jag älskar de här! Även barnen fick såklart åka. Å Vide börja tokgrina när han inte fick åka mer. Även fast min gamla OT-släde ha väldigt smala medar å jag inte riktigt kommer överens med styrningen så ha jag en släde.. eller att vi ha fått tejpa belagen för att de inte ska lossna helt så ha jag ju ändå en släde. Men jag vill ändå ha en ny släde.

Nu är julen över för de här året.. barnen sover sött i sina sängar. Min älskling ha precis flitt undan i köket å nu sitt vi i soffan. Jag tro pojkarna är rätt nöjd med sina julklappar. Jag ska då va ärlig å säga att på ett vis är de skönt nu när julen ha passerat. Fast de är tokmysigt å få träffas så är julstressen väldigt stor hos mej.

God jul på er!!

Av Angelika - 19 december 2014 22:35

Slut, trött, å energilös beskriver jag min kväll. Julhandlingen tog knäcken på mej. Med de säger jag gonatt.. lite mer uppdatering imorrn maybe baby när man förhoppningsvis är lite klarare i skalln..

Gonatt!

Av Angelika - 17 december 2014 20:40

Dagarna gå upp å ner.. sikket jäkla skit! Att man kan må såhär.. hur funka de liksom i huvve när de är såhär?! Hur funka man överhuvudtaget? Glömmer bankomat kortet i den där grejen efter man ha betala.. de är ju tur den där grejen piper lite å kassör killen påminner om att man ska ta med sej kortet. Eller att man sitter å surrar å glömmer bort händelser man ha vart med om. De är ett rent under man kommer ihåg sitt namn, vart man bor å sin familj. Så känns de ibland. Även fast man glömmer vart spolar vätske spaken sitter i bilen å råkar istället slänga på hellyset i tron om att de gå å spola rutan med de.. alltså va!? Nää en del dagar är helt klart bättre än andra.

Ryck upp dej är ett ord jag automatiskt ha blivit allergisk mot å bli nästan lite arg när jag få höra de. Jaa om de vore så lätt, helt klart skulle jag fan inte vilja må såhär! Jag försöker rycka upp mej! Jag klev upp på morronen, slänger in en tvätt, gå ner å eldar, käkar frukost med mina älsklingar, vi dukar undan sen kommer allt över mej å både stressen å ångesten kommer smygande. Ska jag då istället lägga locket på å göra en massa annat för å slippa tänka på de.. skulle de va bättre? Ibland gå de inte å göra så.. skiten kommer ändå å jag bli såååå trött. Trött så jag skulle behöva sova. Men gå de? Svar nej. Jag tro bestämt att jag måste inse faktum å ett telefonsamtal måste bli av imorrn.. jag vill absolut inte!! Men jag orkar tametåen inte..

Av Angelika - 14 december 2014 23:24

Tidiga kvällar är inte jag.. även fast jag vet att jag behöver gå å lägga mej i tid så bli de ändå inte av. Nu ikväll börja jag kvällsbestyren redan vid halv 11.. om man ändå kunde somna därefter också.

Jag vill så gärna skriva ner allt som försigår i mitt huvve, hur jag känner å tycker. Men de finns en spärr i mej.. jag vågar inte. Allt jag ha skrivit nu är så stort för mej.. jag delar med mej av mitt innersta.. jag öppnar upp mej på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Resten tro jag faktiskt få stanna i mej ett tag till.. eller kanske forever! Vem vet.

Ryck upp dej nu va de en kompis som sa till mej, med glimten i ögat å på ett välmenat sätt. Jag svarade då att man måste gå igenom de jobbiga innan man kan må bättre. Å de är precis va jag kommer göra inom de närmsta månaderna. Trodde väl aldrig att de här året ha vart så kaosfyllt som nu.. de här kunde jag aldrig ana efter utomkvedset.. jävla 2014! Å 2015 lär knappast bli så mycke bättre. Jag ha då absolut inga förväntningar.

Förbannade-jävla-skit-Söndag!!

Av Angelika - 12 december 2014 21:55

En helt vanlig dag? Nä inte för mej.. jag ska inte ljuga när jag säger att en del dagar är helt klart bättre än andra. Idag ha de vart en sån dag som ha legat på mittlinjen.. förutom att jag är så inni bomben trött! För å orka resten av dagen va jag tvungen passa på å sova en skvätt medans Vide tog sin efter-lunch-vila. Jag somna ifrån "Hem till gården" å så less jag blev på mej själv när jag insåg va klockan va när jag vakna.. kvart i två!!? Stress är inte på min tio topp lista å de va precis va de blev! Rasta hundarna, väcka Vide, in till stan för å hämta Johan å sen på förskolan för lucia firande. Jag hann ju i allafall sova en stund ?

En del dagar orkar jag inte. Orkar inte med vardagen å allt som hör till.. de ska tvättas, städas, laga mat, hundarna ska rastas m.m Man ska orka finnas där för familjen å barnen. MEN jag vill inte ens tänka på om jag inte hade allt de här i våran vardag.. allt de här får mej att orka. Våra barn, våra små älskade busungar. De är dom jag lever för, de är dom som får mej att orka ?

Jag vill från djupet av mitt hjärta säga tack till alla som på ett eller annat vis ha hört av sej till mej, visat att ni bryr er, frågat å stöttat med era värmande ord. Helt klart vet jag att de kommer bli bättre. Jag kommer få hjälp att gå igenom de här.. jag ha vänner runtom mej som finns där.

Stress kan visa sej på så många olika vis. När dom börja visa sej så ringer varningsklockan.. de är då man måste se till att stanna upp, känna efter å lyssna på sej själv. Kan man inte ta sej igenom de själv så måste man se till å få hjälp. De blir bättre! Minskad aptit, småätande, orolig mage, trötthet, glömsk, disträ, nervös, ångest, dåligt tålamod, problem med både hud å hår, glömmer dricka vatten är många av mina "symtom" å jag kan skriva dit mååååånga fler.

Jag går emot mej själv när jag skriver såhär öppet.. men jag vill på ett sätt dela med mej av de här samtidigt som jag inte vill att en endaste människa ska få veta nånting. Men ett av sätten till att komma över de här är att skriva. Visst jag kan väl istället skriva i en privat dagbok där bara jag kan läsa.. men jag vill ändå att de här med psykisk ohälsa ska uppmärksammas! För tro mej.. de är så många som lider av de idag. Dom som vill läs, andra behöv inte.. jag tvingar inte nån!

Av Angelika - 9 december 2014 14:26

På en av mina lektioner i skolan.. Psykiatri tro jag visst de va, eller psykologi pratade vi i allafall om psykisk ohälsa. Vi pratade om att ha psykisk ohälsa är lite tabu å inget man pratar om att man lider av.. de är liksom inga problem å säga att man är sjukskriven för att man ha ramla av stegen å brytit benet, de är lika vanligt som att säga att man är förkyld.. inga konstigheter alls. Men att vara sjukskriven för psykisk ohälsa säger man inte. Vi lever idag i ett väldigt stressigt samhälle.. man ska nå upp till massa förväntningar både inom jobb å privat. Man ska orka med å vara stark, finnas där för familjen, vännerna å på jobbet. De är tusan inte konstigt att man "går in i väggen" Jag säger väl inte till alla hur jag mår när dom frågar.. för jag skäms för de! Men varför ska de behöva va så!? Jo för att man vill inte visa sej svag.. för så är de! Man är svag, känner sej svag när man inte mår psykiskt bra. Men så är de egenklien inte alls.. de är bara ett tecken på att man ha vart stark alldeles för länge.


Nu är de kaos i mitt liv, i mitt huvve.. stressen är ett faktum å oron/ångesten växer sej allt starkare fast i mitt inre. Jag tog med mej barnen å for upp till mitt älskade Ankarsund.. jag känner ändå att jag ha kunnat slappna av lite å bara fått vara.. men nu när vi ska åka hem imorrn känner jag den där klumpen i mitt bröst.. åter hem till vardagen. Jag hade nog stannat några dagar till om de inte vore för att jag ha en läkartid på Torsdag som jag verklien MÅSTE gå på.. å så ha barnen julavslutning på förskolan på Fredag. Jag ha lite svårt att fokusera på vad jag egenklien ska skriva, bli lätt rastlös å kan inte sitta still nå länge. Att jag ens ha lyckats skriva ner dom här raderna! Duktiga mej.

Anyway så är de här jag idag..



- Hej! Jag heter Angelika å lider av psykisk ohälsa..


Presentation

Kategorier

Fråga mig

5 besvarade frågor

Bloggar å läsa

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Arkiv

Sök i bloggen

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

...


Skapa flashcards