Dagarna gå upp å ner.. sikket jäkla skit! Att man kan må såhär.. hur funka de liksom i huvve när de är såhär?! Hur funka man överhuvudtaget? Glömmer bankomat kortet i den där grejen efter man ha betala.. de är ju tur den där grejen piper lite å kassör killen påminner om att man ska ta med sej kortet. Eller att man sitter å surrar å glömmer bort händelser man ha vart med om. De är ett rent under man kommer ihåg sitt namn, vart man bor å sin familj. Så känns de ibland. Även fast man glömmer vart spolar vätske spaken sitter i bilen å råkar istället slänga på hellyset i tron om att de gå å spola rutan med de.. alltså va!? Nää en del dagar är helt klart bättre än andra.

Ryck upp dej är ett ord jag automatiskt ha blivit allergisk mot å bli nästan lite arg när jag få höra de. Jaa om de vore så lätt, helt klart skulle jag fan inte vilja må såhär! Jag försöker rycka upp mej! Jag klev upp på morronen, slänger in en tvätt, gå ner å eldar, käkar frukost med mina älsklingar, vi dukar undan sen kommer allt över mej å både stressen å ångesten kommer smygande. Ska jag då istället lägga locket på å göra en massa annat för å slippa tänka på de.. skulle de va bättre? Ibland gå de inte å göra så.. skiten kommer ändå å jag bli såååå trött. Trött så jag skulle behöva sova. Men gå de? Svar nej. Jag tro bestämt att jag måste inse faktum å ett telefonsamtal måste bli av imorrn.. jag vill absolut inte!! Men jag orkar tametåen inte..