Igårkväll tog jag med mej pojkarna in till stan för å kolla in Halloween firandet. Dom hade släckt ner i stan å tänt marschaller efter gångvägarna, i rondellerna, på broarna.. de va supermysigt! Men efter en heldag på förskolan så va dom inte på topp, så vi gick bara igenom stan.. vilket inte alls ta lång tid i lilla Sollefteå haha. Sen fick dom köpa varsitt självlysande armband å fiska i fiskdammen sen drog vi hem. Å vi hann inte ens lämna stan så hade dom slocknat bägge 2. Jag försökte hålla Vincent vaken med å locka att han skulle få en godis om han höll sej vaken. Men han va alldeles för slut för de. Han va så trött så han vakna inte ens när jag för de första tog ut han ur bilen, la han i sängen, tog av han ytterkläderna å sen understället.. när jag tog av han tröjan så tvärvakna han å fråga om han kunde få en godis nu? Sikket minne gossen ha! Ni skulle ha sett hans besvikna min när jag sa nej.

I allafall så när vi åkte förbi kyrkan i Ed såg jag alla fina ljus på graven. Jag vill då berätta att de få mej att tänka på min älskade mormor å farmor som inte längre finns fysiskt bland oss. Men såklart så vet jag att dom finns med mej ändå. Jag kan ändå inte låta bli å bli lite ledsen, för jag som vill gärna fara på deras gravar å tända varsitt ljus. Imorrn innan jag åker på jobbet ska jag tända ljus i lyktan å tänka lite extra på dom.

Våra småtroll få va med sin farmor i helgen eftersom min andra hälft ska sitta ute i skogen å frysa imorrn (älgjakt såklart) å jag ha min jobbhelg. Å ska jag va ärlig så är jag inte så avis på han.. jag fryser bara av tanken. Nää just nu är de heeeelt ok å jobba. Fast iförsej hade de vart mysigare å hänga med småtrollena i helgen <3